Den här resan börjar i världens största huvudstad, Tokyo. Vi flyger från ett kallt Stockholm en tidig vintermorgon i januari, temperaturmätaren i bilen visar -26 grader när vi lämnar besöksparkeringen på Arlanda flygplats. Ett snötäcke ligger över Stockholm och dämpar ljudet från de få bilar som lämnar och hämtar anländande och avresande resenärer.
Efter en kort mellanlandning på Köpenhamns flygplats och efter ett par glas öl och koppar cappuccino i loungen fortsätter resan mot Tokyo. Den långa flygresan är bekväm då vi reser med SAS Plus och bokat säten med extra benutrymme.
Vi landar tidigt på morgonen på Haneda flygplats. Efter att vi hämtat våra ryggsäckar stiger vi på tåget och checkar in på vårt hostel i Chūō City, Tokyo Guesthouse HIVE. Den långa resan och de senaste veckornas sömnlösa nätter har hunnit ikapp oss med migrän och trötthet. Innan vi får checka in somnar vi i soffan i det gemensamma köket och vaknar förvånansvärt upp till dämpade röster som viskar på svenska.
Det är vinter och luften kyls ner av regnet som öser ner under vår första dag i Tokyo.
De första dagarna tar vi tunnelbanan mellan Shinjuku, Ginza, Shibuya, Nihonbashi och Asakusa, ovanför oss reser sig höghus som skapar Tokyos oändliga skyline. Tunnelbanans vagnar är tysta, trots att folk tränger sig och nästan knuffar in oss i de trånga vagnarna under rusningstid. Det enda ljud som hörs är stationsmelodierna, en ny melodi för varje ny station tåget passerar.
Tokyos gator är tidlösa, ena stunden står vi bland neonljus och skyskrapor, där färgglada skyltar ramar in de japanska gatorna, nästa stund framför små tempel från Edo perioden klämda mellan kontorsbyggnader. Gränderna känns tomma och vi inser ganska snart att det beror på att det inte finns några bilar parkerade längs gatorna, istället parkeras bilarna i garage i små parkeringshus under höghusen uppepå varandra i en labyrint av hissar och karuseller.
Tokyo är hundratals intryck på en minut, tusentals intryck på en dag. Ljud, lukter och blinkande ljus i gränder med små barer och restauranger. Smala gränder under tågrälsen till höghus som bildar Tokyos siluett, nya byggnader byggs överallt hela tiden men under skynken för att inte förstöra stadsbilden.
Det känns som om staden aldrig står still. Tåg rullar in och ut från stationerna, människor försvinner ner i tunnelbanenedgångar och neonljusen tänds långt innan solen hunnit gå ner och släcks inte förrän gryning. Från ingången till varuhuset Don Quijote hör melodin ”Don don don, Donki, Don Quijote…”. Samtidigt finns det ett lugn här. Stilla gränder bara ett kvarter från de mest trafikerade korsningarna i världen.
Efter bara några dagar inser vi att det är de här kontrasterna som gör staden så fascinerande. Tokyo är inte bara en plats man besöker. Det är en plats som tar tid att uppleva och det känns som om vi bara har läst första kapitlet i en väldigt lång och uppslukande bok.
