Letting the wheels do all work down the hills back to uji station, kilometres after kilometres.
Den unga japanska kvinnan på informationen avråder oss från att hyra cyklar för att ta oss till tefarmen som låg 2 timmar bort med cykel uppför bergen, en slingrig väg utan cykelbana. Vi insisterar och tillslut ringer hon cykeluthyraren, som tio minuter senare kommer med en liten lastbil med två gamla damcyklar på flaket. Cykeluthyrningen kostar oss 1000 yen, för två cyklar under en hel dag, vilket då motsvarade 70 kronor.
På vägen upp längs bergets kant, förbi teodlingar och små samhällen rinner svetten ner trots att våren fortfarande är kylig, men solen steker oss i ryggen medans vi trampar uppåt, uppåt, uppåt. Halvvägs, efter en timmes cykling och efter att ha blivit om passerade av tanter på cyklar och mängder med stora lastbilar på de smala vägarna stannar vi upp längs en vägficka och dricker varsin öl. Den svalkande ölen ger oss energi för att fortsätta trampa förbi ännu flera teodlingar för att tillslut nå Koyama Tea Farm. 17 km. I Okuyamada, en bit utanför Ujitawara ligger en organisk teodling, en liten familjeägd tefarm som funnits i dalen i över 550 år.
Vi välkomnas av två glas is matcha av den japanska kvinnan som äger teodlingen tillsammans med sin man. Vi tackar glatt för att vi får svalka oss med en matcha medans vi börjar gå runt den lilla familjeägda teodlingens tebuskar. Farmen är belägen på en bergssluttning, och tebladen som växer på buskarna är mörkgröna. Mannen vars familj ägt farmen i 550 år berättar på japanska om farmens historia, tesorter som odlas här, teprocessen och vart teet skickas vidare, medans hans fru översatte allt till engelska. Farmen är döpt efter mannens släkting som levde här på 1400-talet, Koyama Kizaburo. När Sverige fortfarande befann sig i medeltiden. Då odlades troligtvis inte te på farmen, men de var ändå farmer.
Tracing back approximately 550 years, my family has lived in Okuyamada, Ujitawara Town, Kyoto, since the time of my ancestor, Koyama Kizaburo I (~1468), preserving and caring for this land for generations. Records of tea cultivation in my family date back to the late Meiji era, and I am the fourth-generation tea farmer.
Since the introduction of bottled green tea, the environment surrounding tea has changed dramatically. Bottled tea, which can be easily picked up at convenience stores, has become the mainstream, replacing tea brewed with a teapot. In response to this shift, our farm was inevitably moving toward large-scale production and farm expansion. However, a remark from a customer became a turning point for us. Starting in 2016, we gradually transitioned to organic cultivation without pesticides or chemical fertilizers, and by the autumn of 2021, we had obtained organic certification for all of our tea fields.
For our farm, which had long questioned the use of pesticides and chemical fertilizers in conventional cultivation due to the burden it places on the environment and people, the words from that customer provided a powerful push forward.
The shift to organic cultivation inspired us to enhance transparency in our tea-growing process and to open our tea fields to our customers. Since 2018, we have been offering a “Tea Farm Walk,” where visitors can freely explore our tea fields. As global interest in Japanese tea continues to grow, we launched a Private Tour in the fall of 2023, welcoming guests from various countries to our farm.
Our tea-making tradition has been passed down through generations, and while we continue to honor and preserve it, we also strive to share the world of tea we hold dear with more people. We remain committed to taking on exciting challenges and sharing the charm of our tea-making journey with the world
Vinden känns kylig på vägen ner för berget. Bönderna eldar, vilket för oss tillbaka till motorcykeläventyr i de Vietnamesiska högländerna, nu värkte våra rumpor efter en hel dag på dåliga sadlar, då efter timmar, dagar och ibland veckor på motorcykel. Cyklarna fick göra allt jobb och ta oss ner för berget på för egen maskin och sällan behövde vi trampa för att ta oss framåt tillbaka till Uji Station.
